Man ska alltid söka efter saker att fira

Idag den 25 april säger vi GRATTIS till ett barnbarn som fyller 21 år och en svägerska som fyller 76.

Men mest firar vi oss själva som varit förlovade i 65 år. Den 25 april 1959 bytte vi ringar i mina föräldrars Opel Rekord på parkeringen utanför Folkets Hus i Adak.

Då jobbade jag på kommunkontoret i Malå och hade en lön på 660 kronor i månaden. Nisse, nybakad student, vikarierade som lärare på realskolan och hade ca 900 kronor i månadslön.

Vi hade inga pengar på banken. Jag kämpade med en avbetalning på 15 kronor i månaden på boken "Musikens värld" och ytterligare en avbetalning med 50 kronor i månaden på en symaskin som någon talför säljare lyckats lura mig att köpa genom att påstå att varje flicka måste äga en sådan. Jag var naiv och lättlurad på den tiden. Så är det inte idag.

Vi lyssnade på "Who´s sorry now" med Connie Francis på Nisses nya radiogrammofon som han köpt för första lönen. Vi roade oss med att spela kort på kvällarna och en och annan lördag dansade vi på Malåborg. Teven hade ännu inte kommit till våra trakter.

Idag 65 år senare sitter vi här skuldfria och utan symaskin och är glada och stolta över fyra småpojkar som är våra barnbarnsbarn. Livet har varit vänligt mot oss, men firandet blir inte märkvärdigt. En god glass till kaffet får duga.

 

Dum, dummare, dummast

Prins Carl-Philip har blivit mäkta populär. Åtminstone på Tik-Tok, där han blivit utsedd till världens snyggaste kunglighet som dessutom bara blivit snyggare med åren.

Förutom kunglig skönhetstävling har någon hittat på att man ska utse världens snyggaste AI-modell, en modell som är AI-genererad. Skönheten skapas utifrån någons fantasi om hur den perfekta kvinnan ska se ut. Stackars vanliga tjejer, som nu ska försöka efterapa en AI-modells perfektion.  Man kan nästan kalla det hets mot folkgrupp och är så korkat så att man häpnar.

Världen är galen som väninnan och jag brukar konstatera i våra långa telefonsamtal. Varför lyssnar ingen på oss, vi har ju svaren. Samtidigt är vi glada att ingen hör oss.

 

För att få stopp på gängkriminaliteten föreslår Carin Götblad att man ska lära barn etik och moral redan i förskolan. Det skriver jag gärna under på om etik och moral betyder att man är en hygglig medmänniska som inte hatar och hotar, som respekterar andra och deras åsikter,  plockar upp skräp och är rädd om vår planet.

Det finns en baksida av allt. Det finns mörkerpersoner som anser sig ha tolkningsföreträde på vad moral är och skapar regler och förbud som gör livet till ett rent helvete för andra. Stackars flickor som lever under hederslagar t ex. 

 Men just i kväll plockar jag fram chips, godis och dryck, tittar på "Muren" och glömmer att världen är galen.

 

Måste livet ta slut?

Soligt och fint, men blött och moddigt när vi gick till stan för att uträtta en del ärenden.

Först gjorde vi ett besök hos Fonus. Vi behöver information för att kunna berätta hur vi vill ha det, den dag vi inte längre är här. En trevlig dam på begravningsbyrån berättade att idag kan en begravning se ut nästan hur som helst. Det är kunden som bestämmer. Det är bara att välja om man vill ha kistbegravning eller urnbegravning, kyrklig eller borgerlig begravning. Man kan också välja att lämna jordelivet utan någon ceremoni överhuvudtaget.

Det sistnämnda är något som tilltalar mig som gärna vill försvinna i tysthet, utan sånger och tal. Lämplig tid efter kremeringen grävs askan ner i jorden utan några högtidligheter. Om de närmaste önskar kan de samlas en lämplig dag för att träffas äta gott, minnas och förhoppningsvis tala väl om den bortgångne.

 

Nu ska vi ta tag i problemet, skriva ner och berätta för våra närmaste hur vi vill att vår hädanfärd kan tänkas se ut. Egentligen spelar det ingen roll hur det blir. Huvudrollsinnehavaren är död och bryr sig inte det minsta.

En blogg kan inte bara handla om döden. Det blir för dystert hör jag min bror säga. Men efter besöket på Fonus gick vi till Kulturens hus för att köpa biljetter till en humorföreställning med Johan Glans och David Batra. Det gick inte alls, biljetterna hade tagit slut på en gång. Vilket visar att vi längtar efter att få skratta, något man sällan gör till dagens humorprogram i teve. 

 Mitt tredje barnbarn, snart 21-åriga Olivia, ringde och berättade att hon ska flytta hemifrån. Hon var jätteglad för den studentlägenhet som hon fått. Visserligen oförskämt dyr, men det tvingas dagens unga att acceptera. Jag säger Grattis, att flytta hemifrån är ett stort steg mot vuxenlivet.

Ser att bilden överst är knappt läsbar. Där står:

"Man behöver inte någon märklig nekrolog. Man kan trilla av pinn med följande rader:

Född, jobbat, gift, 2 barn, pensionär

Trevligt är att leva

Tråkigt är att dö

Adjö, Adjö!"

 

Meddelas endast på detta sätt

Redan för ett antal år sedan fanns planer på att få stopp på det hänsynslösa våld som hindrar barnfamiljer från att gå på fotbollsmatcher. En grupp inom polisen som tröttnat på att varje helg bråka med fulla, skräniga och hotfulla ligister hade redan 2014 ett förslag om att tillåta enbart kvinnlig publik på matcherna. Efterhand kunde man tillåta en inslussning av maskuliner, men först efter att de avgett nykterhetslöfte och gått en kurs i hyfshantering.

Uppdraget att utreda förslaget gavs till attitydforskaren, nonsensvetaren och sällanexperten Britt G Hällgren som under åren som gått tillfrågat domare, fotbollsnördar och andra experter om enbart kvinnlig publik på fotboll är rätt väg att gå. Fotbollsförbundets starke man Fredde Renfeldt säger i sitt svar att i så fall måste undantag göras för hans grabbgäng "medelålders manliga moderater" som har hyfs och gott uppförande i sina gener. Ett antal fotbollsklubbar säger också nej med motivering att läktarna kommer att stå tomma "då fruntimmer ej är att lita på."

Utredare Hällgren vill vara anonym.

Det här blir en svår avvägning för utredare Hällgren som låter meddela att hon om exakt ett år kommer att lämna sitt definitiva förslag till förändring. "Lita på att fotbollsvärlden kommer att darra" säger Hällgren och ger oss sitt mest maliciösa leende innan hon vandrar ut i den snötyngda verkligheten.

Meddelas endast på detta sätt.

Godmorgon!

 

Jag är en sportfåne

"Ett monumentalt svek" läser jag i NSD. Sveket består i att Luleå hockeys herrar förlorade sin kvartsfinal mot ett annat lag och det var ett svek mot den trogna publiken som vid varje match fyllt hallen till max.

"En haverikommission måste tillsättas" läser jag på nätet om slutspelets segrare Färjestad som åkte ut i kvartsfinal mot ett bottenlag.

Sportkrönikörerna ser katastrofer där inga finns. Som ett äkta "fan" blir man glad över vinst, men man kräver det inte.

För ett  tag sedan skrev Johan Forsberg (fd hockeyspelare) en krönika om varför begåvade, välutbildade människor gärna koketterar om sin okunskap när det gäller sport. Märks tydligast i teves alla frågesportprogram. Han har rätt, ingen känner minsta skam över att missa Mora-Nisses bravader, men oj vad man skäms om man missar Hallands floder eller våra gamla kungars härjningar.

 

I morgon långfredag var det 114 år sedan min far föddes. Han kunde allt om Mora-Nisse och var dessutom en mycket begåvad man. 

Det var allt för idag. Önskar alla en monumentalt 

GLAD PÅSK med god mat och fina soliga dagar.

 

Kvinnor kan faktiskt göra dumheter

Det är lördagseftermiddag och jag har förvisat mig själv till arbetsrummet. Äkta hälften sitter framför teven och kollar hockey, det gör han ofta för det är hockey nästan jämt.

Jag fortsätter att lyssna till min bok som handlar om svenska SS-fruar. En märklig samling kvinnor vars högsta dröm var att gifta sig med en SS-man. Inte bara tyskor utan även ett antal svenska kvinnor hade den drömmen och det är om dessa kvinnor den här boken handlar och berättelsen rör sig kring åren före andra världskriget.

De giftaslystna kvinnorna och deras blivande män undersöktes noga till både kropp och själ av en tysk organisation som mycket noggrant bedömde om de unga tu dög till sin uppgift. Kvinnorna måste ha nordiskt utseende, vara helt friska, med perfekta huvuden och kroppar. Även deras föräldrar måste vara utan skavanker och kroniska sjukdomar. Kvinnorna skulle nämligen föda många och perfekta ariska barn och ge barnen en god nationalsocialistisk uppfostran.

När jag lyssnar till boken tänker jag att det måste slå slint i skallen på en del kvinnor. Gör saker som är helt befängda och mot allt sunt förnuft. Tänker på alla tjejer som skrev kärleksbrev till Åmselemördaren. Damer som blir kära i någon amerikansk general som de aldrig träffat och som inte ens existerar, men som de snällt skickar pengar till. Det sista är så otroligt tragiskt och så smärtsamt för kvinnorna som blir lurade både på kärlek och pengar.

Kvinnor är sällan perfekta, men de startar inte krig.

 

Vinna eller försvinna

Vinna eller försvinna. Just nu sitter äkta hälften framför teven och hoppas på under. Jag sitter framför datorn och hoppas på inspiration.

Läser i bladet att en lärare och skolpolitiker i Norrbotten är mycket bekymrad över gymnasieskolan och alltför många elevers usla kunskaper. En del börjar gymnasiet utan att ha en aning om hur många månader ett år har, eller hur många timmar som går på ett dygn. Kunskaper som barn normalt lär sig i lågstadiet. Men bara för att elever ska klara gymnasieskolan anpassas  undervisningen på ett alltför lätt sätt. Elever får lyssna istället för att läsa, teckna istället för att skriva och det är bara negativt för elevernas utveckling.

Elever ska ha böcker, papper och penna för att lära sig läsa och skriva ordentligt. Tekniska hjälpmedel kan komplettera men mobilen bör icke störa i klassrummet. Allt detta enligt läraren.

Låter rätt, tycker jag. Måste väl vara möjligt att ändra på sådant som inte är bra för våra barns framtid.

Bilderna på bloggen är från Kulturens Hus och ingår i Luleåbiennalen. Tältet med kuddar ser rätt inbjudande ut men för övrigt fattade jag ingenting, bara längtar efter Lars Lerin.